Det här året börjar bra på man fronten! Och jag måste faktiskt få påstå att jag gått från min fjortisålder till den ålder jag faktiskt äger just nu... Eller ja... om jag var 20 skulle jag kanske inte skriva så här mkt om män så vad sägs om en kompromiss? 16 år?
Jaja... Vad jag menar är att Danny är min baby-good-bye... Don't even miss when love was magical som han själv skulle ha uttryckt det... Han har ju inte direkt ägnat mig en blick sedan den dagen på tåget. Och han kan ju inte förvänta sig att känslorna ska överleva dess 1 och ett halvt år på bara några kärleksfulla blickar på ett tåg?
Igår var jag i kyrkan! Det var fantastiskt! Det hela börja med lovsång... Låtarna I got a feeling, that tonights gonna be a good night(...) och I'm loving angels instead (fast med omgjord text!)
Sedan var det en intervju med tro det eller ej, live på scen, Calle Kristiansson! åhh... Blev faktiskt inspirerad att börja anstränga mig lite mer för att jobba bort min scen skräck!
Sen körde han några låtar... Sen kom en härlig predikan av MP... Sen Calle igen...
I sista låten hände det... Han fångade mitt hjärta... Det kändes som om det var bara han och jag... för evigt...
Han är ju betydligt mer manlig än de senaste flickidoler jag "känt" något för... Så då är det ju bara en sak kvar att fråga sig... Min familj har nämligen sagt att om jag kommer hem med en skåning, så kan jag strunta i att komma hem...
Familjen, om jag kommer hem med Calle då? Är det okej?
Kram Mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar